Blightmind

Livet bara rasar. Jag vet inte längre vart jag ska ta vägen. När hoppet om dig försvann och du grävde ner det i graven, försvann hoppet om allt annat. Jag vill inte vara beroende av dig. Men du var de enda ljus jag hade kvar. Och det lilla som vi hade har jag väl förstört med de klantiga orden. Funderar på att åka in igen. För svag för att avsluta allt. Men också för svag för att klara av all smärta som vaken tid ger mig. Där inne kan de iaf söva ner mig med droger, binda fast mig och ge mig vård. Som inte funkar, men endå. Det sista jag vill är att tynga dig. Men hur kan jag nånsin göra nått annat? Så ett snabbt försök till. En sista kraftansträgning. Dör det så kör jag.