Blightmind

Att faktiskt ta något till sig och göra det, är rätt överambitiöst för att vara mig. Jag är ingen produktiv varelse när det kommer till vad samhället kräver för någon form av överlevnad som ses okej och accepterad.
Endå så lever jag ju, om än lite krassligt, men jag sitter ju trotts allt och kanppar på tangenterna nu. Betyder inte det att jag lever? Alltså måste det ju endå vara några små saker som blivit rätt.. annars hadejag väl inte suttit här nu?
Det är bara en tanke och den hade ju kunnat vara uppmuntrande om det inte tedde sig som så att det inte anses okej att överleva på det sättet jag nu överlever. Att jag mår bra är det främsta målet har ju för flera år sedan visat sig vara en lögn. En lögn som sprids till många för den delen med. Så det gör mig frustrerad. Att jag kämpar som de ber om men att mitt sätt inte duger. För att jag är utanför smahällsramen.
Bara för mitt efternamn må vara Svensson så är jag ingen. Jag har slutat att fungera som världens kreatur och råkade bli en liten borbyting när de gäller överlevnad.

Att sitta hemma och vara möglig eller kreativ till en värld som hardly existerar är ju tydligen inte okej. Även om den får mig att fortsätta andas.
Jag är inte dum, jag förstår själv att jag inte kan tillbringa hela livet på den bana jag slagit in på och saktar skapar mig en liten nertrampad stig på. Men just nu finns det ju inte mycket annat jag kan göra. Eller ska jag sätta mig ner och invänta vinterkylans frost? Då får jag ju skiten på mig för det.

Ingenting ter sig speciellt logiskt längre. Även om jag kan se logiken överallt, mer eller mindre. Det är ju rätt frustrerande faktiskt. Att se det logiska i ologiska teenden och ologiska saker i det logiska teendet. Hmm.. min hjärna blir överhettad.
Jag försöker därmed att tänka ut mig en framtid inom det som nu håller mig vid liv. För det som nu gör att mina lungor regelbundet vidgas för att ge plats åt syre måste ju endå vara det som jag håller mest kärt här på jorden? Med tanke på att det andra äro borta. Men det är tydligern svårt att skapa sig ett acceptabelt liv inom den riktning min själv för min personlighet.
Nej, enkelthet är en myt och i de få fall den existerar, en sådan lyx att jag inte ens fantiserar om att få den. Men sen kräver man ju alltid mer än vad man har fått. Så är det ju alltid. Irriterande nog.

Ibland ser jag en ksymt av det liv som folk anser vara livet. Men jag gillar inte vad jag ser. I ärlghetens namn kan jag inte ens förstå hur man vill leva frivilligt med mycket av det. Det känns som att gå ner i ett träsk. varför vill man ha det och sträva efter det? Det är något jag ej kan förstå. Men hur mycket här i världen är det nu jag inte förstår? Antagligen rätt mycket, samtidigt som jag har växt mig vis på så många andra plan. Dessvärre är de planen där ytterst få är visa och de visar ingen förståelse för de insikter jag kommit till och vill bära fram.

Jag är inte felfri. precis som alla andra har jag mina skarvar där det fastnar damm och mina sidor som är mindre bra. Men det gör mig inte till en dålig människa. Alla har dem, mina sitter bara på ett ställe som inte är accepterat.
De säger ju att de vill hjälpa, jag tror dem också de bara förstår inte vad de har att göra med och vägrar lära. Ytterst få gånger på min vandring har jag mött de öppna. De flesta stänger sig likt musslorna när man rör vid dem. Som havsanemner försvinner de ner från omvärlden, ofrivilliga att se något annat än vad de e lärda. Man lärdom är inte alltid rätt. fast att inse det är ju också en lärdom, en som de inte vill ta del av.
Åter igen irritationen som kokar mmitt huvud till en bluffsig palsternacka.

Mene ndå är det en liten drivkraft inom mig som inte ger upp än. En liten drivkraft som envetet letar efter en väg som passar mig igenom livet. Jag har igentligen bildenk klar framför mig. Men den är som en liten hägring, otorligt svår att uppnå. Men återigen, varför skulle något te sig så enkelt som att räcka ut handne och ta vad man vill ha? Nej så har det aldrig funkat, inte när de kommer till de verkligt betydande sakerna.
Du kan sträcka ut din hand och ta glassen utan problem, men du kan inte behålla de pengar du betalar för den.

Så, nu har jag fått ur mig llite av dagens tankar. Så jag får väl tacka för mig.