Blightmind

Usch, jag vet inte om det är våren som gör det hela mer påtagligt, eller om det bara är att jag överskridit tidsgränsen av hur länge jag klarar mig utan dig. Jag vet inte.
Men jag kommer hela tiden på mig själv med att sakna alltihop mer och mer för varje jävla dag, eller varje jävla lilla svacka. Det är tydligt nu att någonting saknas. Det känns nästan som mer eller mindre halva mitt jävla liv. Att någon högg mig på mitten och den andra halvan vandrat iväg.
Men det kanske inte är så konstigt. Så många år av upp och ner gångar av inte denna världen, man kan väl inte annat än skapa ett av de starkaste band som finns. Det må vara skört på sina ställen och nu, kanske för evigt, fått sig en liten skada. Men det är inte klippt, det är inte av.. det är bara sårat. Och jag kan inte längre neka att jag bara vill läka det..

Jag saknar hur vi låg i gräset i parken på sommrarna med musiken som flög ur de kassa högtalarna på mobilen och hur vi fettade i oss bullar. Låg och rökte och bara pratade. Betydliga som obetydliga saker flödade emellan oss. Jag minns att varje gång vi låg i parken var jag lycklig, problem fanns inte. Inte mer än att bullarna till sist tog slut.

Jag saknar alla stunder under din fläkt. Rökte bort pengarna och hälsan alldeles för fort, samtidigt som vi pimplade i oss ohälsosamma mängder kaffe. Vi pratade om allt och inget. Allt från konspirations teorier, djupa känslor till flickiga tankar.
Hur vi tjuvringde folk vi spenderat timmar åt att leta upp nummren till och hur vi alltid hittade något att gnabba om när timman var allt för sen. Och hur allting blev bra bara några minuter senare..

Jag saknar hur vi satt i din säng, och ibland vid ditt köksbord och bara skrev i timmar. Vi kunde skriva från morgon till.. tja, nästa morgon. Tillsammans eller var för sig, alltid varannat kapitel. Alltid spända inför vad den andra tyckte, alltid spända inför nya ideér. Och sen satte vi vid spisen någon timme, bollade nya idéer och nya uppföljare. Jag blir tårögd när jag läser det jag skrev till dig idag, och det vi skrev tillsammans.

Minns du när vi gick ner till Ö&B i sommras och vi köpte hur många sånna där chokladpuddings grejer som helst? Hur kassörskan tittade på oss? Och hur vi höll på att missa bion.. hur vi filmade med din cam och skrattade varje gång vi såg det?
Hur jävla roligt vi hade det!

Minns du hur underbart vi hade det tillsammans.. ?

Jag saknar allt vi hade, allt vi gjorde och allt omöjligt skit vi planerade att göra.
Jag hatar att vi råkade ta två helt olika initiativ vid fel tillfälle och bröt.
Jag älskar att vi smått kan prata igen..

Jag saknar dig..