Graviditet och Vikt
Kategori: Graviditeten
Jag sitter och känner en smärre panik drar över mig och irriterande nog så är det heller inte första gången. Och det har bara gått lite över 12 veckor! Hur ska jag bli om 12 veckor till och sedan ytterligare 12!?
Efter att ha kämpat med sin vikt och även lyckats tappa önskvärda kilon för att nu bara se hur de rasar tillbaka i trippel fart de försvann gör ont. Det som gör mest ont är också att veta att jag har en viss makt över det.
Att vara gravid innebär en viss viktuppgång hur du än vrider och vänder på steken och det är ingenting soms tör mig. Jag kan tappa dem igen om jag bara ger det lite tid!
Men att se det gå så fort och i denna mängd gör mig lätt illamående över mig själv.
Jag har från dag till dag enorma krav på mat. Jag bli omöjlig att tas med och mår både psykiskt och fysiskt dålitgt om jag inte får äta.
Jag har testat att äta vid bestämda mattider och ordentliga måltider och även äta smått lite hela tiden, allt efter råd av barnmorska och andra gravida kvinnor. Men ingentin hjälper då jag hela tiden måsta äta!
En annan påverkande faktor är att jag inte tränar. Jag började lite smått men lade av ett par dagar då jag mådde fruktansvärt illa och liknande och ut å röra på mig och göra mina övningar var förståeligt nog inte lockande. Men efter det kom jag helt enkelt aldrig på språng igen.
Det finns ingen motivation då jag hatar att träna! Det enda jag gillar är ridning men det har jag ingen möjlighet till och jag anser det inte vara värt risken att falla av.
Och så är det ju det här med rädslan. Jag vet att man kan träna under sin graviditet och att man faktiskt bör göra detta i bra tempo ca. 30min varje dag. Och även om jag nu vet detta är jag så fruktansvärt rädd att jag ska skada mitt barn. En sjuk men existerande tanke. Jag kan få en smärre panikattack om jag råkar slänga mig i sängen eller hoppa ner i soffan och komma på mig med dessa häftiga rörelser. Även om jag vet att de inte är speciellt farligt.
Och så är det ju det här med rökingen. Kjedjerökare som jag varit så jobbar jag nu stenhårt med att sluta röka.
Jag kan klara mig fint utan det men eftersom resten av min familj röker så blir det en och annan cigg ibland (försöker byta till nikotuggumin nu efter råd av abrnmorska) för att dämpa de värsta behoven och bara ta in nikotin och inte de andra 200 gifterna som finns i en cigg, nu när jag ska sluta.
Men att sluta innebär att du ersätter gärna ett beroende med ett annat och sluta röka är känt för att man gärna äter lite mer och därmed en viktuppgång.
Jag är inte rädd för allt det här och stör mig inte hur den hälso synvinkel vissa kanske tror. Utan för att jag är rädd att jag ska falla ner i den svacka av självhat jag förr hade när jag såg ut som en vandrande köttbulle.
Ni som själva är lite större känner antagligen igen känslan och at tnu totalt tappat kontrollen för fruktansvärt ont och jag är arg på mig själv.
Sitter du i liknande situation eller kanske varit i den? Skulle uppskatta en kommentar om hur du tog dig igenom det hela!
