Blightmind

PROLOG
Snövit är den enda personen i riket vackrare än den onda drottningen, som i sin tur är ute efter att förgöra henne. Men den galna härskarinnan hade aldrig kunnat föreställa sig att den unga kvinnan som hotar hennes regim har tränat krigskonst med en jägmästare, utsänd för att döda henne. Prinsen ansluter till ensemblen som länge varit förtrollad av Snövits skönhet och makt.
[källa: sfBio.se]

PERSONLIGT TYCKE
Jag valde att kolla in denna då jag måste erkänna en smärra fetish på gamla sago baserade filmer med en twist i det hela.
Skådespelarna var väl kanske inte mitt första hands val då Kristen Stewart helt enkelt inte alls kan frambringa rollen Snövit särskilt bra. Hon har inte det där "vackra och rena" i sitt register.
Och för att komma med ännu ett klagomål så får det nog ligga på Charlize Theron som Ravenna. Hon lyckas fint med att frambringa det ytliga i dorttningen men resten var som en död signal på en hjärtfrekvens. Inte alls bra spelat.
För övrigt gjorde Chris Hemsworth ett helt okej arbete med en något kall och "don't give a shit" huntsman. Men han kunde nog öka på känslorna en aning i vissa lägen.
Och brian Gleeson i sin lilla roll som Gus var utsökt, helt enkelt utsökt.
För övrigt tyckte jag att filmen hade en bra twist och ploten var över förväntingarna. Men jag måste ända erkänna en viss besvikelse över att de inte höjde upp den på en högre pelare som gjorde filmen rättvis.
I många delar av filmen kändes det som om de tröttnat, bara ville bli klara och slarvat och många gånger gick allting för fort. Så antningen borde filmen vara längre eller så borde de korta ner sakerna de ville ha med. För det blev lätt kladdigt.
Men det är ändå en film värd att se då jag tror en hel del där ute med liknande filmsmak som mig kan finna det helt okej en tråkig och regnig kväll med en kopp te. Filmen har mycket att erbjuda trotts sina något för många brister.

Så för något lame ass skådespelare, lata skapare och producenter men en awesome underliggande plot får filmen helt enkelt 2 av 5!





[bilder från: imdb.com]

Prolog
Jane Eyre är en roman utgiven 1847, skriven av Charlotte Brontë under pseudonymen Currer Bell. Boken blev en omedelbar succé och fick mycket god kritik, bland annat av William Thackeray, som Brontë dedicerade bokens andra utgåva till. Första svenska översättningen utkom 1850.

Jane Eyre är en av den brittiska litteraturens stora klassiker, och skildrar en föräldralös medelklasskvinnas uppväxt och liv som kvinna. Av central betydelse är huvudpersonens försök att skapa en självständighet som möter motstånd i samhället, i religionen, men även i henne själv då hon träffar mannen i sitt liv, mr Rochester på Thornfield, som fastän han är hennes kärlek förblir en främling. Till slut ingår hon likväl äktenskap med mr Rochester (Reader, I married him – den klassiska meningen i Jane Eyre). Romanen har tydliga drag av gotisk roman i Ann Radcliffes anda, men den är även ett första steg mot realismen och viktorianismen.
[Källa: Wikipedia]

Personligt Tycke
Det var en god vän till mig som tipsade om Jane Eyre, filmen från 2011 då hon visste att jag höll genren varmt om hjärtat. Och jag kan inte säga mycket annat än att jag tycker det är en otorligt bra film!
På sitt sätt är den så lik sina syskon, men den har endå något eget som inte gör den så typisk och förutsägbar på sina ställen. Men det är ju en smaksak.

Skådespelarna har gjort ett underbart jobb och hela filmen utspelar sig i ett tempo i en atmosfär jag tycker är alldeles förtjusande för sådana här sorters filmer.
Den får lätt 4 av 5!






[Bilder från Internet Movie Database]